Vandring, vindruvor och vidrigheter

När saker, både bra och mindre bra, händer huller om buller samtidigt, då är det underbart att ge sig ut och gå och gå! Qvick och jag gav oss ut i höstkvällen igår, längs grusvägarna i området den här gången.

Stora Mosshult. Vackert som vanligt.

Ja! Hägghemmet-vägen är jättefin, den tar vi!

Jag behöver inte gå länge innan allt känns lättare. SOM jag älskar att gå!

“Jaja, en häst. Hurra, då. Kan vi gå vidare nu?”…haha. Qvick är helt ointresserad av hästar, kor, harar, älgar o.s.v.
Häromdagen sprang en ekorre framför oss på vägen i 10-15 meter – Qvick var ungefär lika intresserad av den som av gruset, d.v.s. inte alls.

Här har vi kommit fram till “stora vägen”, d.v.s. en asfalterad väg med hyfsat mycket trafik och ingen vägren att tala om, så här stoppade vi. Det blev 7,8 km i alla fall.

De här vidrigheterna har kommit igång nu, tyvärr. URK!
Tack och lov hade jag bara en med mig hem.

På väg ner till stugan plockade jag lite druvor att mumsa på, vi har massor. Köttet är ganska sött, skalet suuurt. Men jag gillar dem. 🙂

Jag ska försöka blogga om annat än vandring också – det blir bara inte mycket tid vid datorn. Diskbråcket i nacken protesterar efter bara några minuter. Jag är otroligt glad att det fungerar att gå/vandra!

1 kommentar

  1. Hej Ulrika! Roligt att se bilder från närområdet. Det var jag som berättade att det är älgjakt i skogen från om med den 8 okt. När du inte går på stigar och vägar så spinner och stickar du har jag förstått. Jag spinner också ibland…stickar mer sällan och lägger just nu mycket tid på obefintliga hus, stugor som fanns på 1800-talet. Såg den gamla stugan som håller på att ramla ihop vid Lilla Hägghemmet. Synd. tror vi ha en gemensam bekant Lars-Åke S.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *