Rutor och ränder och en återupplivad Clapotis

Nu har jag sytt ihop rutorna från häromdagen, på ena ledden.
Det blir en ganska långsmal (på höjden) quilt eftersom jag tänker mig att den ska hänga på en vägg där utrymmet på bredden inte är så stort.

När jag rotade runt i mitt garn-/sy-/kontors-/gästrum för ett par dagar sedan hittade jag ett UFO* som legat i sin påse i flera år nu; en Clapotis (ej Ravelry-länk). Ett jätteroligt mönster att sticka och resultatet blir en väldigt användbar sjal (detta är min tredje Clapotis). Att denna hamnat i skymundan och inte stickats på beror delvis på att jag inte riktigt gillar garnet. Eller, jag gillar det men det är inte ett jag tycker mycket om att sticka med. Den färdiga sjalen kommer att bli fin, men vägen dit är inte lika njutbar som jag föredrar.

Garnet heter Soft Silk och kommer från BC Garn. Det är 100% silke, råsilke har jag för mig. Det är ojämnt och lite stumt, det är det som gör att jag inte riktigt gillar att sticka med det. Men, resultatet kommer att bli väldigt fint tror jag (detta är första gången jag stickar med Soft Silk).

Färgen är jätteknepig att fotografera, den ser blå ut men är mer åt turkos i verkligheten,med en lyster som inte alls kommer fram på bild. Jag har totalt 3 härvor men tror inte jag pallar att sticka upp alla, vi får se.

* UFO betyder på sticknördiska UnFinished Object

Sjalen stickas som en romb, med släppta maskor med jämna mellanrum (ser att jag glömt pilla ner en maskrad ordentligt, jag gör oftast det när sjalen är färdigstickad men gjorde lite nu för att visa här). Jag minns när jag stickade min första Clapotis för många år sedan, hur läskigt det var att släppa en maska så här. Vanligtvis är det ju något man vill undvika till varje pris. 🙂

Även i brevlådan fanns det garn igår. Titta så ljuvligt! Det är en födelsedagspresent från en twittervän jag tycker så mycket om. Hen vet sannerligen vad som får mitt hjärta att ta extra skutt. 🙂